Medierna kan bli bättre

Medierna (press, radio och tv) har i det journalistiska uppdraget att bevaka och uppmärksamma den lilla och utsatta människans intressen i samhället. Särskilt utsatta grupper som till exempel personer med funktionsnedsättningar och långtidssjukdomar är exempel på sådana grupper. Jag vet att det finns journalister som är intresserade och duktiga på att rapportera och skriva om funktionshinder och funktionsnedsättningar i samhället. Jag har själv mött flera sådana reportrar. Men den utsatta människans röst i samhället borde komma fram betydligt mer än vad som är fallet idag. Vi har många medier till exempel ett stort antal tidningar runtom i landet som har möjligt att bevaka intressen, situationer, utanförskap men också möjligheter och rikedomar. Då och då gör jag sökningar i olika databaser. Ibland får jag napp när jag söker efter funktionshinder och funktionsnedsättningar i det journalistiska nyhetsflödet. Att tränga igenom med socialpolitiska frågor är inte helt lätt i det stora mediabrus som finns. Jag skulle vilja, som forskare, läsa mer om hur brukare, patienter, klienter (eller vilka benämningar som nu används) har det i sin vardag. Jag vet att medierna kan bli bättre på att bevaka den utsatta människans situation. Kanske är det så att journalisten behöver lite hjälp på traven för att kunna uppmärksamma ett problem eller en möjlighet för en person eller grupp i samhället. Vardagsberättelserna och vardagslivet behöver skildras. Genom att läsa och ta del av hur människor har det, hur de upplever vår tids socialpolitik eller hennes utanförskap, kanske jag och du kan bli lite klokare. Jag tror i alla fall det.