Nu pågår en debatt om socialarbetarens närvaro i samhällsdebatten. I en debattartikel ställer vi oss den frågan – Kan socialarbetare ta en egen ton i samhällsdebatten? Vilka konsekvenser får tystnaden?
Ibland tänker jag på tystnaden och varför till exempel funktionshinderfrågorna så sällan diskuteras i radioapparaterna. Det finns många utsatta grupper som inte kommer till tals i samhället. För dem är socialarbetaren inte bara ett stöd. Socialarbetaren skulle också kunna vara en debattör och ge debattstöd för de svaga i samhället.
Om du vill läsa den pågående debatten om socialarbetaren och media kan du läsa mer på följande länkar. Där kan du också ge dina kommentarer. Det går också bra att skriva här på min bloggsida:
Tranås-Posten:
Dags för socialarbetare att ta ton i samhällsdebatten, 26 januari 2011
Värmlands Folkblad (VF)
Socialarbetare måste bryta tystnaden, 26 januari 2011
LÄSA: http://www.vf.se/asikter/debatt/socialarbetare-maste-bryta-tystnaden
Ystads Allehanda
”Det som inte syns i media finns inte”, 27 januari 2011
LÄSA: http://www.ystadsallehanda.se/tycktill/article1364871/Det-som-inte-syns-i-media-finns-inte.html
Tidningen Dagens Arena: (26 januari 2011)
Forskare i socialt arbete: ”Dags för socialarbetare att ta ton i samhällsdebatten”
LÄSA: http://dagensarena.se/debatt/forskare-i-socialt-arbete-dags-for-socialarbetare-att-ta-ton-i-samhallsdebatten/
Skribenterna Lundälv, Donning och Larssons uppmaning på olika platser i media om att det är dags att kliva in i debatten som ombud för de mest utsatta i samhället men också om villkoren för det sociala arbetet är vi nog många som är överens om.
SvaraRaderaFrågan man bör ställa sig är hur detta ska gå till? Ett sätt är att universiteten, högskolorna tar initiativ till dessa samtal och debatter och bjuder in på bred front. Yrkesgrupperna, fackförbunden, forskarna, studenterna, och politikerna kan då få en mer naturlig plattform för samtal och debatt.
Med bred front menar jag att man måste börja med att se att socialt arbete samt psykosocialt behandlingsarbete också utförs på fler arenor av akademiskt skolade än den som skribenterna hänvisar till, nämligen kommunerna. Vi finner det sociala arbetet även inom den ideella arenan och den privata sektorn. Det sistnämnda är något som fackförbundet SKTF tagit fasta på.
Perspektivet behöver breddas för att ge en mer samlad bild av hur det ser ut i samhället och då får inte polarisering och ideologisering tränga undan yrkesgruppernas erfarenheter samt debatt oavsett huvudman. Tystnaden finns hos alla, kanske av olika skäl men också av liknande orsaker.
Framförallt tror jag att det behövs gemensamma krafter och stöd till att beskriva det sociala arbetet/psykosociala arbetet i ett välfärdspolitiskt sammanhang. Därav är kontakten med forskningen av vikt.
Det är självfallet en god och nödvändig tanke att efterlysa debatt men framförallt- ta initiativ och bjud in oss!
Jimmy Blondin